Hon går med ångest djupt insnörat i sina skor,
och känslorna fastvuxna i hennes skinn.

Ibland går hon barfota bara för att slippa känna,
men innerst inne är hon som en ballerina och
balanserar på en skör tråd av illusioner.

Då och då vill hon falla ned på den hårda sanningen,
även om hon vet att hon alltid kommer att
leva i det förflutna bland krossade drömmar och kolsvarta lögner.

Jag älskar att sitta ute bakom huset i min stora stickade tröja och luta mig mot väggen med en cigg i handen och lyssna på Markus som sjunger så fint i mina öron.

Jag känner hur jag faller, och jag orkar inte kämpa emot. Jag orkar inte skrika, slåss och gråta för det här något mer. Jag faller, men fånga mig inte, rädda mig inte, jag förtjänar ingen hjälp. Mina slag är räknade, mina tårar är torkade, min röst har tonat bort. Som en viskning i stormen, försvinner jag längre och längre in i mig själv.

KENT SLÄPPER NYTT OMGOMGOMG <3 DET FIRAR VI GENOM ATT DELA MED OSS AV DOM TVÅ NYA SINGLARNA!

Vad ska man säga, förlåt för att jag inte uppdaterat? Jag menar, inte för att någon bryr sig haha. Men hursom, nu är jag tillbaka och fan vad mitt liv har blivit uppåner! Jag har ett konstant svart klump i magen, men med folk runt omkring mig så försvinner den. Vill inte tänka på det. Kan inte skriva här heller. (VARFÖR MÅSTE JAG ENVISAS MED ATT GE UT BLOGGEN TILL FOLK SOM INTE SKA LÄSA?!)