Jag älskar att se på stjärnorna. Egentligen är det något speciellt med folk som gillar att se på stjärnorna. På något sätt så är dom speciella, djupa. Som att dom liksom kan stanna i verkligheten, för att sätta sig ner och se på stjärnorna, som att dom verkligen kan se något vackert i något så vanligt och vardagligt som stjärnorna på himmelen. Det känns som om dom som gillar att se på stjärnorna liksom har något gemensamt, något fint och speciellt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Fast egentligen kanske jag inte vill veta vad det där fina är, utan bara ha det kvar.