Faller..

Jag känner hur jag faller, och jag orkar inte kämpa emot. Jag orkar inte skrika, slåss och gråta för det här något mer. Jag faller, men fånga mig inte, rädda mig inte, jag förtjänar ingen hjälp. Mina slag är räknade, mina tårar är torkade, min röst har tonat bort. Som en viskning i stormen, försvinner jag längre och längre in i mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0