Känslan av att bli snurrig av livet.
Jag är tom och det finns ingenting som kan beskriva denna sorg och detta hat jag känner. Det händer för mycket och jag hinner inte med. Jag vill att tiden ska gå sådär jobbigt långsamt, så man kanske hinner med. Så att livet inte åker ifrån mig, lämnar mig på en perrong på vägen.
Först händer det ingenting, man letar efter spänning men ingenting kommer. Sen kommer det lite mer ingenting, och sen, PANG! Då kommer allting på en gång och man blir helt snurrig av livet. Jag vill stanna, kanske vänta på nästa tåg som kan ta mig med ut i livet. Men just nu klarar jag inte mer.
Kommentarer
Trackback
